Wäsby verkstäder var den första industrin
i Väsby
Wäsby Verkstäder var det första industrin som etablerade sig vid stationen i Väsby 1903. Byggnaderna ligger fortfarande kvar i närheten av järnvägsstationen i Upplands Väsby.
Wäsby Verkstäders grundare Anton Tamm
Wäsby Verkstäder startades av Anton Tamm, som då även var verkställande direktör i Optimus. Wäsby Verkstäder framställde mässingsrör och kopparrör, bl a till Optimus produkter. Anton Tamm hade köpt upp all mark som det nuvarande samhället är uppfört på. Han bosatte sig på gården Stora Vilunda (där musikskolan har lokaler idag). 1915 sålde han företaget till Optimus, som då ägdes av hans släktingar.
1917 köptes Wäsby Verkstäder av Finspongs Metallverk AB. Namnet ändrades till Finspongs Metallverks AB, avdelningen Väsby Verkstäder. Företaget kom att byta namn många gånger men väsbyborna kallade det hela tiden för "Messingen". Under 1920-talet var tiderna svåra och driften vid Wäsby Verkstäder låg nere en stor del av 1920-talet. 1928 startade man igen under ledning av verkstadschef Bertil Starck.
Möte mellan gammalt och nytt
Lastning av plaströr utanför Wäsby Verkstäders gamla byggnader. Bilden är troligen från 1950-talet. Mannen vid hästen är Bror Bengtsson som hade åkeri i Väsby. När driften återupptogs vid Wäsby Verkstäder 1928 inriktade man produktionen på varmpressning av mässing. Metallen upphettades och pressades till önskad form. 1933 startades en ytbehandlingsavdelning där detaljer förkromades och förnicklades. Samma år skaffades också en pressgjutningsmaskin och en bakelitpress. Bakelit var en föregångare till plasten. Man tillverkade många olika detaljer främst av metall bl a handdukskrokar, elementnycklar, rörkopplingar, kranrattar och delar till kontorsmaskiner.
1942 köptes företaget av Svenska Metallverken. På 1950-talet expanderade plastproduktionen. På 1960-talet var plastproduktionen dubbelt så stor som metallproduktionen. Man tillverkade bl a plaströr, plastfilm och plasthinkar.
Produkter & arbetsförhållanden
På 1930-talet gick det bra för Finspongs Metallverk/Wäsby Verkstäder
Under 1930-talet var företaget inne i ett expansivt skede. 1933 arbetade 48 personer här på heltid. 1939 hade antalet mer än femdubblats till 255 anställda. (När man var som störst på 1960-talet sysselsatte man 800 personer).
På "Messingen" fanns en tydlig uppdelning på manliga och kvinnliga arbetsuppgifter. Männen sysslade med tillverkningen och kvinnorna skötte avsyningen, d v s kontrollerade de tillverkade detaljerna. Kvinnornas löner var ungefär 2/3 av männens. Männen jobbade skift och kvinnorna jobbade endast dagtid.
Så här kunde det gå till när kvinnorna skulle gå hem för dagen.
" När klockan blev 4, halv 5, var det en del grabbar som tog ut snuset. De skulle vara lite finare och titta på tjejerna när de gick förbi. " (berättat av metallarbetare född på 1920-talet). Under andra världskriget blev det brist på arbetskraft, eftersom många män var inkallade. Det medförde att kvinnor anställdes för att utföra "manliga" arbetsuppgifter.
Man kunde börja jobba på fabriken redan när man var 14 år. Först fick man gå som medhjälpare och utföra enklare arbetsuppgifter. Redan vid 15-16 år kunde en grabb vara ställare vid excenterpressarna. Det var ett ansvarsfullt arbete, där man skulle montera olika verktyg på maskinerna. Man blev nog tidigare vuxen på den tiden.
Varmpressningsavdelningen 1938
Metallstycken värmdes upp i ugnar och pressades sedan till önskad form i de stora pressarna till vänster Här var det varmt och bullrigt. Jobbarna arbetade i skift, 5.00 - 14.00 eller 14.00 - 23.00 (ibland fanns det ytterligare ett skift). Lunchen var 30 minuter. Före mitten av 1930-talet saknades ordentliga personalutrymmen. Man satt i arbetslokalerna och åt. Ofta hade man bara smörgåsar med sig. Hade man mat som skulle värmas kunde man lägga matlådan på ugnarna i varmpressningsavdelningen. Vid mitten av 1930-talet tillkom en matsal och omklädningsrum.
Lunchrasten var den enda rasten. Om gubbarna ertappades med att dricka kaffe togs kaffeflaskan i beslag. Rökning var förbjuden. Om man tjuvrökte på toaletten kunde man få böta 1 krona (det var ungefär vad man tjänade på en dag). Om man körde sönder ett verktyg kunde man få vara hemma från arbetet en vecka utan lön.
Bostäder
Ungkarlsborg var en av Metallverkens/Wäsby Verkstäders arbetarbostäder
Här bodde som namnet anger mest ungkarlar I Ungkarlsborg fanns 20 enkelrum och 4 lägenheter. I varje enkelrum bodde ofta två arbetare. Wäsby Verkstäder/ Metallverken hade endast ett fåtal arbetarbostäder och arbetarna fick därför ofta ordna sin bostad själva . Det var vanligt att man bodde inneboende. På 1940-talet sålde Optimus ut tomter och då var det många metallarbetare som byggde egna hus, bl a i området kring Folkparken. Arbetarna fick låna 2000 kronor av Metallverken (tomterna kostade ca 3 500 kronor). Husen var ofta på 3 rum och kök och hade badrum och WC. Det innebar en stor standardhöjning för familjer som tidigare hade trängt ihop sig på 1 rum och kök med torrdass på gården.
Vita Gården var en annan av företagets arbetarbostäder
I Vita Gården fanns plats för 6 familjer i lägenheter om 1 rum och kök utan vatten inne och med dass på gården. Huset moderniserades i början av 1950-talet men revs strax därefter. På platsen uppförde Metallverken det första stjärnhuset i Väsby (Hagvägen 4 i Runby). Här kunde de anställda få hyra nya moderna bostäder.
Bleckemballagefabriken
Anställda vid Väsby Bleckemballagefabrik 1928
Många av jobbarna ser påfallande unga ut Bleckemballagefabriken byggdes upp av O. F. Hammargren. Han började i liten skala med att tillsammans med en medarbetare tillverka diskbaljor och hinkar i svartplåt på kvällarna. Någon föreslog att han skulle börja tillverka burkar i bleckplåt åt kexfabriken i Märsta. Detta visade sig vara en bra idé och företaget expanderade. Redan 1925 hade man 20-30 anställda. Den första fabriken låg vid korsningen Kvarnvägen/Väsbyvägen. 1940 uppförde man en ny större fabrik på Väsbyvägen. Verksamheten flyttade från Väsby vid mitten av 1960-talet. Fabriksbyggnaderna är rivna idag.
